Pensieri dopo “Framtidens lärande”
I slutet av professor Stephan Heppell föredrag på “Framtidens lärande här och nu” frågade han hur långa arbetspass vi organiserar lärandet? 1, 2, 3 pass? Vi fick räcka upp handen. Ingen kände till mer än 3.
Han kände till 3 månader.
Det är kärnan i det nya lärandet, det som borde vara, det är då man utnyttjar teknikens möjligheter, när vi lämnar industrisamhällets organisation och flyttar oss till nu-tiden. Lärande i grupp i projekt utan produktionstid.
Professor Mikael Alexandersson lämnade denna skylt efter sig i sitt föredrag.
Skolan blir inte liktydligt med lärandet utan kompensatorisk!
Den har bytt plats, som Thomas Furth, Kairos Future, påpekade att det som nu är arbete när vi sitter och pratar med varandra på möten förr gjordes på fritiden och när vi gräver i jorden,målar och snickrar på vår fritid så var det förr arbete. The Times They Are A-Changin`, det är bara vi som är kvar.
Jag glömde fråga hur YBC organiserar lärandet, hur schemat ser ut, om dom jobbar projektinriktat.
Jag är iallafall djupt imponerad av Nackas skolchef som möjliggör Nackas satsning på 1:1 projekt och IT-pedagoger så länge.
Ett stort beröm till arrangörerna av konferensen.
Tack Peter, tack DiU.
Ytterligare stort beröm till det fantastiska bloggandet från konfererensen
av Christina, Christina, Joakim och Jonas.
Tack, tack, tack och tack!

Läs deras bloggar!
http://itchristina.skolbloggen.se/


Maj 27th, 2009 at 20:43
Tack själv!