Affaticamento

13 december 2009

Jag känner mig så trött.
Det är inte bara Björklund och förslagen till de nya läroplanerna som gör mig trött. Det är inte bara hans människosyn att vi är lata, fuskare, smitare och myglare alla elever, arbetslösa och sjukskrivna, som gör mig trött.
Vi dom präktiga och ni dom lata.
Jag möter det också bland de lärare jag vistas med. Eleverna som anklagas för att  de inte ids läsa en text längre än tre meningar och därför inte klarar matteuppgifterna. Trött på att det skylls på andra och aldrig reflekteras över sina egna insatser.

Jag blir också trött på prylnissarna som tror att bara vi ger alla elever och lärare var sin dator så blir allt bra, eller byter till Share-point och gör vågen.
Jag är också trött på att allt vi kan lyfta fram är några få eldsjälar, Peter, år efter år, i förändringen av skolan.
Hur är det med analysen?
Det är organisationen vi måste lyfta fram och debattera!
Det är inte framtiden.
Det är vår tid.
Den tid vi lever i,
i tjänstesamhällets tid.
Där IT är självklart!
Självklart utom i skolan!
Det är dags att lämna industrisamhällets organisation.
Ta bort hindret! Det är inte dags att vänta!
I pjäsen ”Lärare för livet” på Stockholms stadsteater finns en replik:
”I skolan skall man lära sig vad man kan och vad man inte kan”.
Det är skolans uppdrag! Har vi inte kommit längre?

Jag blir också trött på den lilla kommun där jag bor och arbetat i 25 år.
Där det viktiga frågan är ”vem är du?” inte ”vad kan du?”
I vår kommun skall vi börja med PIM.
Men utan mig 🙁
Jag är den enda som har en IT-pedagogisk utbildning, 10 års erfarenhet med bland annat ITiS-utbildning i vår kommun och 5 års arrangerande av SVIT-konferenser där vi lyft fram föredömen varje år.
På Sjöfartsverket fanns en man som kritiserade verket för oegentligheter och korruption varvid han blev omplacerad till att vara fyrvaktare på en öde ö.

Min nya personalansvarig eller chef som han kallar sig
betecknar mig som ”obstinat”.
Vad är det för demokratiska värderingar han förmedlar?
Att jag inte lyder blint hans påfund?
För mig är det en fascistisk människosyn
och ändå kallar han sig kristen
men det är kanske samma sak.
För mig är han en som parasiterar på allt jag gjort.

Man skall lära sig vad man kan och inte kan.
Jag håller på att läsa Steve Sem-Sandbergs ”De fattiga i Lódz”.
Jag känner igen mig i gettot, i förtryckets mentalitet,
hos ledningsgruppen.


Disperata

17 november 2009

Jag har jobbat lite närmare några lärare och elever på senare tid.
Visat på fördelen med att spara i en gemensam mapp för att kunna följa processen. Lärarna gillar det, enkelt, om man jmfr med att e-posta, eleverna spar direkt i sin mapp hos läraren, mappen har skriv- och läsrättigheter.
Eleverna får respons i sitt delade dokument av läraren och fortsätter sedan att skriva i samma dokument. Självklart åtkomst via nätet, hemma, i skolan, i världen sedan 10 år.
Bra tycker alla partner.
Enkelt när stödet finns från lärplattformen att administrera upp utdelade mappar och sätta rättigheter.
Hur automatiseras det  med Google-docs?
Blir det manuellt? Gör man vågen då?
Men..
Problem finns.
Processen?
Alla tre klasser i år 8 skrev om linskäktens historia i början på hösten,
ingen problemformulering, inga frågeställningar, bara beskriva.
Nu skriver alla om Samerna. Samma sak igen, färdiga frågor upp och färdiga frågor ner att besvara och beskriva. Var är elevernas process då?
Var finns elevernas reflektion? Var finns generaliseringarna?
Eleverna skulle ha kunnat ställt sig egna frågor om minoriteter, om demokrati, några hade kunnat jobbat med samer, andra med romer och några tredje om tjejer.
Har inget hänt?
Vilket slöseri med ungdomarnas tid?
Behövs en sådan skola?
Vi måste börja i skolans inre arbete, i synen på hur lärande går till
och ta det på allvar.
Sluta förvara.
Det står lite om liknande i senaste DiU nr 7,
inte med hjälp av rexnet utan om bristen av att att använda IT-stöd
i skolan i högre åldrar.
Det är inte verktygen och prylarna som ger någon förändring, 
Mats Ö, Joachim och Jonas.

I ren desperation har jag sökt jobb i Vellinge!
Jag är inte så säker att jag skulle märka någon
skillnad mot min nuvarande kommun.


Scuola moderna

30 oktober 2009

Var finns den?
Den moderna skolan
med moderna verktyg
med en modern organisation
för vår tid?
För individuell kunskapsutveckling,
där eleverna arbetar i team
med sina projekt
problemorienterat
där man lär sig språk genom att tala och lyssna
på andra elever i andra länder med hjälp av Skype
där klassrummen inte längre finns
och klassen.

I Ystad?, i Trollhättan?, i Nacka YBC?, i Lund?,
i Uddevalla?, i Sandviken?, i BSF-projekten i UK?

Det är inte för sent!
Att utveckla varje elevs kompetens
i dess egen takt, att ta skolan på allvar,
inte bara sortera, förvara och slösa.

Skriv om det Carina och Peter!
Ungdomarna i Nacka har redan gjort det!


A sinistra dopo l’ultimo vagone

23 oktober 2009

Min chef undrade om det finns fler pedagogiska IT-resurser
än YouTube och Googles?`
Dom står inte på tå mina pedagogiska ledare.
Jag blev beordrad att göra en power-point åt honom.
Digital kompetens,
det känns som att det är en del som saknas.


Commenti

18 oktober 2009

Jag har läst nya nummret av ”Datorn i utbildningen”.
Jag tycker den blivit bättre. Den har utvecklats mer mot strategiska
frågor. Det är bra! Det behövs omvärldsspaning. Brukar ni läsa den?
diu
Jag fastnade för 2 saker som jag måste kommentera.

1. Artikeln ”Ingen lärare kan vara nytänkande hela tiden” sid 6. Ett möte mellan YBC Nacka och Tony Weers, Westside High School, USA om Westsides erfarenheter av sin 1:1-satsning som en plog för en förändrad undervisning från faktapluggande till problemlösning. ”-För 10-20 år sedan handlade skola och utbildning om att lära sig memorera fakta. Idag är det viktigt att vi utbildar elever som är duktiga på problemlösning och kritiskt tänkande”
dvs från fokus på Kunskap till Färdighet. ”Tony Weers ser det som skolans uppgift att utbilda framtida världsmedborgare” DiU sid 6
Jag antar att du läser min blogg Björklund så nu vet du (igen) vad du ska fokusera på!
En forskare, Ruben R Puentedura citeras att undervisningen förändras i fyra nivåer när skolorna implementerar ny teknik. (Det heter teknik på svenska inte teknologi dvs läran om teknik, det heter teknologi på amerikanska)
I de två första stegen händer inget större förändring men i steg 3 och 4 modifierar och omdefinierar undervisningen.
Jag tror dig inte Ruben, vad är hönan vad är ägget, det är inte datorerna i sig som förändrar utan det är genom att förändra och organisera undervisningen med annat fokus som datorerna blir ett kraftfullt verktyg också i skolan.
Och som tidigare påpekats, i vår kommun fick 60% av alla lärare, pedagoger en dator via ITiS utan att det satte igång nå´n märkbar förändring  av undervisningen. Det är något annat som är grejen!

I ett första steg kanske skolan skulle ta sin uppgift att ge varje elev kunskap på allvar. Jag kommer ihåg när min yngsta son kom hem skitförbannad. Han hade valt att lära sig franska men hans lärare i franska var sjuk den dagen och istället kom en vikarie som berättade om när han hade varit i Schweiz på svenska! Hans rektor!
Han ville lära sig franska, hans rektor signalerade att det var inte så noga, eller hur! Samma rektor frågade min äldre son om han inte kunde ta hand om undervisningen i spanska? Min son sa att han kan franska inte spanska varvid rektorn svarade att det var inte så noga! Och herreminje, eleverna läser om Världsreligionerna i år 6, år 9 och på gymnasiet utan någon nämnvärd fördjupning med samma fokus på faktakunskap. Och obehöriga vikarier!
Det är inte så noga!
Det är dags att ändra på det.

Artikel 2. ”Dags för avgång mot framtiden” sid 26. Mats Östling och Erik ”Honken” Holmqvist Sandviken om framtida krav på Lärplattformar.
När vi arbetade med att  ta fram en Digital Arbetsplats för skolan så använde vi oss av Mats synpunkter. Det resulterade i Rexnet. Efter tre besök under sex år på BETT-mässan och studier av engelska lärplattformar så kan jag ju konstatera att den stora skillnaden är Digitala Lärobjekt !
Alla läromedel från förlagen i UK finns  digitaliserade och kan användas i deras lärplattformar i undervisningen. Hos oss finns ju knappt några ens att köpa även om Liber nu har börjat lite grand att översätta de engelska.
Det är klart att Lärplattformen ska ha stöd för detta för att kalla sig en Lärplattform. Har ni något digitalt material från något förlag?
Att som Honken säga att Sandviken var tidigt ute med digitala plattformar för skolan får mig att ta mig för pannan! Att kalla ett konferenssystem som FirstClass för en digital plattform, ojojoj, då är det långt att gå.

Vår ”plattform” kan  vi självklart nå både hemifrån och i skolan. Eleverna når sina filer och sin epost men också sina omdömen och kan svara på våra enkäter. Lärarna kan skriva omdömen, registrera frånvaro och skriva in sina betyg hemifrån om dom vill, allt utifrån ett enda inlogg i rexnet.
Men ändå, vad hjälper det när inga av våra rektorer, våra ledare för verksamheten är med.
Dom använder epost. (En annan, det administrativa)
Utan ledare som visar vägen händer inte mycket
och även om vi skulle byta Lärplattform så skulle det inte hända något mer.
Det är när skolan fokuserar på problemlösning och samarbete och organiserar sig utifrån det som det kan förändras mot framtiden. När skolan lämnar Björklunds enkla faktakunskaper och när våra rektorer tar uppgiften att vara pedagogiska ledare och inte bara fokusera på att hålla ”sin” buget som det kan bli en skola för framtiden,
inte ett enkelt teknikbyte.
Framtidens skola har ju redan eleverna i Nacka beskrivit,
det är bara för oss att leverera som det numera heter på moderatspråket.


Pensare su

23 september 2009

Fler och fler tänker om behovet av att ändra skolan.  
Från 1800-talet till nutiden.
Det glädjer mig, kraven växer och konkretiseras,
det är nödvändigt, Björklund.

gatarski-lara-409

Läs: Richard Gatarski  ”Tänk om skolan spelat ut sin roll”
Läs Jonas Hällebrand i samma ämne
Läs Tidningen Lära nr 4 av Stockholms utbildning med artikel av Richard Gatarski, klicka på bilden, finns som pdf.
och Stefan Pålsson på Omvärldsbloggen rapporterar om ”Digitalis Filosofi”

Vi blir fler som ser vad som är problemet med skolan.
”Utan spaning – Ingen aning” som Bodil Jönsson sa.


Viaggio verso il futuro a Stoccolma

16 september 2009

Avgång från plattformen Rexnet mot Framtiden i en seminarieserie i Stockholm. Mats Östling på spåret.

Fyra perspektiv ligger till grund för det fortsatta arbetet.
 –
Stöd för administration
 –
Stöd till pedagoger
 –
Stöd för vårdnadshavare
 –
Stöd åt lärandet
http://diu.se/diu.asp?val=konferens

Men Mats, man måste väl ändå börja i en pedagogisk vision
för mötet mellan lärare och elever för framtiden?
Hur ser den ut?
Vi behöver väl ändra skolans kultur?
Vi behöver ändra skolans organisation för att motsvara framtidens behov,
en organisationskultur från 1800-talet kan väl ändå inte vara Framtiden?

Morgondagens skola beskriver ungdomarna från Nacka om i ”Ungt infytande 2009”
http://www.nacka.se/underwebbar/Anordnare/barnomsorg_utbildning/Nyheter/Sidor/Ungtinflytande.aspx

Hämta rapporten här i bubblan:

Nacka-Ungt-Inflytande

Det var mycket teknik i seminarieprogrammet men tekniken ändrar inte kulturen. Det är när vi ändrar skolans kultur som de digitala verktygen blir självklara.


VLM è morto

11 september 2009

VLE
Learning Net: ”En paneldebatt (VLE is dead) vid konferensen ALT-C 2009 i Manchester, England  tog upp frågan om lärplattformen (VLE, Virtual Learning Environment eller LMS, Learning Management System) har någon roll inom högre utbildning framöver. Dagens växande skara av öppna sociala verktyg ger samma kommunikations- och kollaborationsmöjligheter gratis och med större flexibilitet.”
Källa: http://webnews.textalk.com/se/view.php?id=1954 
Så där står vi med lång näsa…:–(, Skolverket, Norge och Danmark som anser att Lärplattformar är viktiga för IT i skolan.
PLE är framtiden (Personal Learning Environments) som koncept, också av EU-kommissionen. Källa: http://www.upc.umu.se/blogg/ 

Lettera a Jan senza francobolli

5 september 2009

När jag för länge sedan jobbade som SO-lärare på högstadiet så kom jag i kontakt med två saker.
1. Arbeta som forskare.
2. Learner Autonomy.
Så jag testade det på mina klasser.
Tanken var mer att träna eleverna på att tänka.
En färdighet jag tycker är lågt prioriterat jmfr med att lära sig fakta.
En del av mina elever hade dåligt självförtroende,
mest beroende på läs-och skrivsvårigheter,
så utmaningen var att ge dom självförtroende tillbaka.
Medlet var ”Learner Autonomy”, som innebar att eleverna i grupp planerade sin termin utifrån läroplanen och utifrån sina intressen. 
Min föreställning var att tjejer inte hade samma intressen som killar när dom går i 7:an.
Med Gunilla Svingbys ”Sätt kunskapen i centrum” så kunde jag också berätta mina betygskriterier i förväg; beskriva, analysera och slutligen generalisera. I elevernas forskningsarbete så visste dom att dom skulle formulera varför-frågor och dra slutsatser om betydelsen av vad de kom fram till samt att frågorna var och när, bara gav ett lägre betyg hur många sidor de än producerade. Elevgrupperna eller enskilda elever fick välja hur de ville redovisa. Vi hade aldrig gemensamma prov och de elever med läs-och skriv svårigheter behövde aldrig uppleva att de var sämst som vanligt på proven i klassen. Tvärtom de kunde utnyttja sina styrkor och bli uppskattade i klassen. De behövde oftast bara lite mer tid.
Med Learner Autonomy skriver eleverna loggbok hela tiden, sina frågeställningar, vad dom har gjort, vad dom planerar att göra nästa gång, vilken utrustning de behöver som dator, videokamera, bussbiljetter, föreläsning eller förklaringar av mig eller att boka hemkunskapen för matlagning inför redovisning av deras arbete om Indien.
Det var mycket jobb att alltid skriva kommentarer i loggböckerna till varje gång men jag visste hur dom låg till, jag hade kontroll, även om inte varje stund och minut. Man tränar ansvar genom att ge ansvar.
Tänk om det funnits bloggar då!
Det var också roligt att möta elever som undrade om dom inte kunde börja nu, innan lektionen, för annars skulle dom inte hinna det dom planerat, eller dom som undrade om dom kunde sitta kvar och jobba när vi ändå var där och hade konferens!

Du kallar det ”flum”, men eleverna trivdes, lärde sig massor och aldrig några ordningsproblem.
Exempelvis så tog vår miljösamordnare in ett arbete av eleverna i år 9 som bilaga i hennes Agenda-plan för vår kommun.

Skulle det gå att arbeta så idag?
I dagens klimat?
Ibland undrar jag om det bara var jag som jobbade så?
Jag hade gått kurs i ”Learner Autonomy” på Queens College, Oxford
Men det var länge sedan. före Björklund, i förra årtusendet,
i flummens tid


Esperienza

4 september 2009

Segelskuta

Det är tyvärr inte min båt. Den seglade förbi ön i Norge där vi har sommarstugan. Jag vill hellre ha en sådan, Alexandra, än din utlovade SMART-board, som by-the-way ännu inte har kommit fram till mig.

Norge släppte rapporten ITU Monitor den 19 augusti, en kartläggning av den pedagogiska IT-användningen i skolan och utvecklingen av elevernas digitala kompetens.
ITU pekar på fem punkter som viktiga:
1. Tillgång på datorer
2. Infrastrukturen fungerar
3. Digitala lärresurser
4. Lärplattformar
5. Skolledningen.

Källa: Omvärldsbloggen

Becta släppte ”The cultural landscape of succesful colleges”
Vad gör dom framgångsrika är frågeställningen.
De norska punkterna är basförutsättningarna även här.

Använder ni lärplattform?
Vi gör! Det ger förutsättningar!
Vi har ont om digitala lärresurser
och skolledning.

Något annat: I UK sätter inte lärare betyg på de elever de undervisar,
vad jag vet. Det kanske vore en bra idé att införa i Sverige, Björklund?
Det ger mindre godtycke för eleverna och mindre risk för betygsinflation och lärare slipper sina dubbla roller, att lära ut och att döma!